Någonting som är bra för en författare är att vara känslokall. Låt mig förklara. Säger inte att du inte ska ha några känslor, tvärtom. Ha känslor. Var snäll och kärleksfull mot människor du träffar i ditt liv. Men var också som en reptil. En robot eller dator. När du pratar med någon som berättar om sitt liv. Samla stoff. Du kan skriva om dennes berättelser senare. Om man är för känslosam och tänker att man borde inte skriva om någonting någon har delat med sig så... ja. Jag vet inte. Då mister man en massa intressanta historier att skriva om. Du behöver inte nämna personens namn i din dikt. Och vissa saker behöver man inte dela. Men vissa saker kan vara ok att skriva.
Ha hjärta. Men var också kall. Du kan vara rå i dina dikter. Tänk dig som en krigsfotograf som tar bilder av misär. Om personen var snäll och tänkte: jag kan inte fota människor som har det jobbigt, skulle vi gått miste om en massa underbara foton.
Man måste vara lite grym och hjärtlös när man är någon som skriver. Tänka på sitt skapande. Konsten. Ibland är den viktigare än moral och allt sånt där. Men var försiktig. Skriv inte någonting som du sen kan må dåligt av. Eller skriv det men publicera det aldrig. Man kan också ändra på historier. Blanda fiktion med verklighet.
Jag själv är en väldigt snäll person. Men jag är också väldigt kalkylerande och har samlat på mångas historier genom åren, dels för att lyssna och hjälpa den presonen som delar av sig någonting som hänt denne och dels för att samla en intressant historia som jag sedan kanske kan skriva om. Man kan ha både delarna. Ett hjärta och en hjärna. Vara en robot, men också ha känslor.
Lite som terminatorn i filmen terminator 2. Men för guds skull, var inte som den där som är gjord av flytande metall och ändrar form jämt och är en skurk. Var inte en skurk.
Om du nån gång tittar på filmen Capote, så förstår du exakt vad jag menar. Den filmen förklarar perfekt vad jag försöker säga.
Ha det bra och lycka till med ditt skrivande.
Hälsn.
/A
Hälsn.
/A
0 kommentar(er)
